Idag har jag tagit mig ett steg framåt! Jag har bett om hjälp, det har alltid varit svårt för mig. Att visa sig svag och inte klara av något, herregud vad jag känner mig stolt!

Jag har berättat min version och mina känslor för min mamma och stod på mig och fick henne att förstå, vilket jag alltid vetat att hon skulle göra om jag bara lät henne förstå. Jag har släppt henne inpå livet på riktigt, där hon förtjänar att vara!
Hon har alltid funnits där och gjorde det även nu, hon är bäst min mamma! <3

Jag mår sådär just nu, mycket känslor och tankar men jag har så mycket fint omkring mig som jag kan lägga mina tankar på dessa stunder.
Jag är instabil och skör just nu, det är vi alla ibland. Vissa mer och andra mindre.

Men jag är stolt över mig själv i slutänden och tar med mig det till DBT.n imorgon! (Y)
Jag är mig själv!