Sorgen är total!
Jag kunde aldrig förstå att det skulle vara såhär tungt att förlora någon som man stod så nära, jag va inställd på ett helvete men det blev värre!
Jag saknar din lugnande röst i telefon, jag saknar din lukt när du hejar på mig med en kram, jag saknar att sitta och prata med dig om allt och ingenting, jag saknar förtroendet som du gav mig, jag saknar styrkan som du såg till att jag hade när det var svårt! Nu är det svårt, men du kan inte trösta, det gör ont, fruktansvärt ont! Jag saknar dig, min älskade mormor!
Goa söta Jenny! Det gör ont i mej att veta att det gör så ont i dej och ingen i hela världen kan ersätta din underbara mormor och jag håller med dej att det blev värre än man anat- hur skulle man kunna ana förresten? Vi alla finns för dej och för varandra om det nu skulle vara någon tröst. Fast ingen, nej ingen kan ju ersätta vår kära Lillemor, din mormor o min syster&bästa vän. Kramar söta du!
Kan bara hålla med... ibland vill jag bara dra fram tiden o hoppas att det lättat, men samtidigt vill jag stanna kvar här och nu, vid alla klara tydliga bilder och med hennes röst färsk i minnet...
