Jag finner inga ord, när sorgen kommer över mig finns det ingenting som får tårar att sluta rinna eller tankarna riktat på något annat! Det gör så ont så fruktansvärt jävla ont!
Du är en så stark och jag vill inte vara med om det här! :'(

Herregud! Jag har haft den jobbigaste svackan i hela mitt liv. Barnen har varit hos pappa sin över min vecka också, så efter tre veckor hos pappa är dom äntligen hemma igen och jag känner mig någorlunda på banan igen. Önskar jag kunde säga att jag njuter av att ha dom här, men just nu är det svårt. Othilia har skrikit i över en och en halv timme och inget hjälper. Vill bara ta ungen i fötterna och slänga henne i väggen. Ursäkta mitt frustrerade uttryck men hade jag tänkt eller kunnat göra det hade jag aldrig skrivit det här! Haha. Ibland driver dom en till vansinne alltså, jag älskar henne och vet att det är minst lika jobbigt för henne som för mig med det sitter långt inne nu!!!!!! Åh!
Varför i helvete sover inte ungen hos mig?!?!?!?! Jag får nå jävla fel!