Barnen håller mig vid liv..

Barnen kom i fredags och med dom så kommer rutiner och struktur, härligt!
Dom barnlediga veckorna blir ju lätt lite kaos, kaos på ett annat sätt en dom med barnen. Ingen mat behövs lagas och inga kläder måste tvättas osv.. Bas sig själv att tänka på, skönt men också drygt för det blir ofta ingenting gjort. Därför är det skönt att dom kommer hem och det blir fullt ös!
Idag var vi familjen taikon alltså!!
Grannarna måste funderat när dom ser mig jaga unge nr ett som inte vill gå in när jag äntligen fått in den första och börjar springa efter nr två och den första smiter igen, grin skrik och en arg mamma. Haha!! Herregud vad kaos det va här hemma på kvällen.
Dom har nu sovit i sina sängar sedan kl 19 och det va såååååå skönt att få lägga dom idag!
Jag skippade tvättstugan som va bokad och slängde mig på soffan och njöt av tystnaden och att få sitta still!

Igår sov barnen hos min mamma för att jag skulle åka med Emelie till Söderhamn och få se min barndoms idol BJÖRN ROSENSTRÖM spela!
Kan ha varit den roligaste kvällen på väldigt länge eller kanske någonsin! Herregud vad vi röjde, fick en puss på kinden och ingen är malligare än mig! Haha, sjukt hur man höjer en helt vanlig människa till skyarna för att han gör bra musik! Haha!!

Jaha, det börjar även närma sig den jobbigaste dagen någonsin, min mormor ska begravas på fredag och jag gruvar mig för sorgen mer nu!
Det viktigaste för mig just nu är att vi ska få till den finaste begravningen som någonsin ägt rum i Bomhus kyrka, det är hon så himla värd!
Det känns som att när den är över så kan man börja bearbeta detta på ett helt annat sätt.. Jag hoppas du har det bra nu älskade mormor!


Sorgen är total!

Jag kunde aldrig förstå att det skulle vara såhär tungt att förlora någon som man stod så nära, jag va inställd på ett helvete men det blev värre!

Jag saknar din lugnande röst i telefon, jag saknar din lukt när du hejar på mig med en kram, jag saknar att sitta och prata med dig om allt och ingenting, jag saknar förtroendet som du gav mig, jag saknar styrkan som du såg till att jag hade när det var svårt! Nu är det svårt, men du kan inte trösta, det gör ont, fruktansvärt ont! Jag saknar dig, min älskade mormor!


RSS 2.0